Förlösande

Man skulle dela med sig på smabarnsfarsa.se... Det gjorde jag.

Eftersom jag har varit igenom 4 st förlossningar så kanske jag ska hålla mig kortfattad...

1. Min sambo kom ner från sovrummet vid 23-tiden och sa att nu var det nog igång. (2 dagar innan utsatt datum) Jag minns att jag kollade på The Rock, men såg den nog inte klart  ;)

Dagen innan hade vi tömt vår brunn (dricksvatten) för att vi hade lite bakterier i vattnet - m.a.o, de vatten vi hällt upp i spannar och dunkar gick snabbt åt när man nervöst sprang på toa hela natten. Kl 09.00 bestämde vi oss för att åka in - då hade vi varit vakna hela natten. Vi förklarade situationen för barnmorskan och de lät oss vara kvar trots att hon inte var öppen så mycket. Tillbringade hela dagen vandrandes i sjukhuset korridorer med värkar som kom och gick. Vid 18 fick hon ryggmärgsbedövning för att kunna sova lite och samla krafter. Tror även jag slumrade lite på två besöksstolar som jag satte ihop. Vid 01 började personalen bli lite oroliga för det lilla livet, hjärtrytmen gick ner lite och de sa att hon började bli trött där inne - lät inte positivt. De kallade på en läkare som sa att nu fick min sambo göra en kraftanstängning annars fick det nog bli ett snitt. De gjorde susen - 02.00 föddes en liten tjockis på 4,2 kg. Samma sekund så fick hela mitt liv helt andra värderingar. DET GÅR INTE att beskriva känslan. Sjukhuset höll på att renoveras så jag fick inte stanna kvar efter förlossningen, så 07.00 satte jag mig i bilen för att köra hem  :cry: Hade det inte varit för att jag varit vaken i 47 timmar i sträck hade jag nog tagit det hårdare än jag gjorde.

2. Gick hur lugnt som helst till. Min sambo väckte mig på morgonen och sa att idag behövde jag nog inte åka till jobb - det var dax! Vi ordnade med barnvakt, sambon badade hemma och klockan 15 körde vi in.

100% fokuserande på sin uppgift låg min kämpe till sambo i sängen och födde vår andra flicka kl 17.30 på 4,5 kg

3. Har jag nästan förträngt av någon anledning. Den var inte lika bra som nr 2 men mkt bättre än nr 1.

Min sambo sa till mig på morgonen att det kändes lite annorlunda i magen, men att det inte var någon fara. Jag åkte till jobb, men redan vid lunch ringde hon hem mig. Jag ordnade iväg våra två barn och fixade allt hemma. Klockan 21 åkte vi in till sjukhuset. Men hon var inte öppen så mycket så vi fick åka hem igen. (Var förberedd på det när ni åker in, det är en såå tråkig överraskning annars). Klockan 01.00 stod hon inte ut längre och vi körde in till sjukhuset igen – efter lite värkarbete satte krystvärkarna igång lite innan 04 och nästan på klockslaget kom vår tredje tös ut.

4. Vi var ca: 1 vecka innan utsatt datum, men vi hade gjort ett extra tillväxtultraljud eftersom min fru (numera!) tyckte att det var väldigt tungt denna gången. De räknade på alla värden och gissade att barnet vägde 4,3 och efter en vecka till skulle väga omkring 4,5-4,6kg. Vi beslöt att på tisdagen veckan efter bli igångsatta. När vi väl anlände på tisdagen var inte min fru riktigt mentalt förberedda, vi gjorde ett ultraljud till och de räknade fram att barnet vägde 4,4 så vi sköt upp det två dagar. På torsdagen var hon mer redo och fick gel som skulle sätta igång värkarna. Vi fick efter en stund lämna sjukhuset och begav oss ner på stan för att luncha, allt var lugnt, men det hade satt igång. Då och då fick vi göra en paus för att ta en värk. Klockan 14 var vi tillbaka och hon hade öppnat sig lite. Ut igen och gå en runda – tillbaka till sjukhuset och ner i ett bad. Klockan 20 satte värkarna igån ordentligt och klockan 20.58 föddes vår 4:e flicka, 5,2 kg. Så bra var dom på att gissa! J

Men nu får det nog räcka!!